Mot nya utmaningar...

Jaha, då har den 30:e upplagan av göteborgsvarvet gått av stapeln. Tyvärr utan min medverkan.
Jag startade året med sjuk inspiration och gick ut hårt, alldeles för hårt skulle det visa sig. Ni som har läst här innan vet att jag åkte på lungsäcksinflammation och att jag efter det hade mycket svårt att komma igång med träningen.
Dock tänkte jag in i det sista genomföra varvet fast med något modifierade mål. Inte heller detta gick som jag vill då jag tre veckor innan start åkte på mördarförkylningen med tillhörande monsterhosta. Jag hävdar att det var svininfluensa även om läkaren inte riktigt håller med mig om detta... Allt hopp om att genomföra varvet försvann då jag två dagar innan start fortfarande gick runt hemma och hostade. Sånt är livet och jag får helt enkelt träna vidare (i lugn takt) och springa nästa år istället. Eventuellt skall jag springa midnattsloppet i augusti som verkar vara ett trevligt arrangemang. Men nu skall jag först och främst hitta ett lagom träningsschema som passar mig.

Idag var jag faktiskt ute och provade hur mina lungor återhämtat sig. Det kändes väldigt bra och jag trippade runt 5.4 kilometer utan att hosta en enda gång. Att det sen tog mig 32 minuter är en helt annan femma. Men jag vet ju att jag kan och det betyder mycket.

Till sist vill jag berömma min käre far som genomförde sitt 30:e Göteborgsvarv på fin fina 2 timmar och 6 minuter utan att ha sprungit en meter sen i julas. Då skadade han förövrigt sitt knä när han försökte hänga med i mitt våldsamma tempo... Det var tider det!

/Spring väl

Runda 21

6.8 kilometer avverkades på 38 minuter blankt. Medelpulsen låg på mycket höga (hm, undrar lite varför) 183 slag per minut och gick ner under hundra efter hela 6 minuter.

Ja, det var verkligen längesen jag var ute och sprang. Hela 52 dagar sen faktiskt... Usch, nu fick jag lite ångest. Vad hände egentligen? Visst, jag fick lungsäcksinflammation, men den läkte ut efter ca 15 dagar och inte 52 dagar. Men nu skall jag inte gräva ner mig och älta en massa utan blicka framåt istället!!! Jag tog ju mig ut idag och även om jag är långt från den form jag hade i början av februari så kändes det inte helt åt skogen idag.

Ha ha ha... Jag har till och med glömt bort att jag brukade springa med min ipod och en massa skön musik i öronen. Idag sprang jag istället och lyssnade på min tunga andhämtning. Inte något skönt gung alls!

Hur som helst så är jag tillbaka och nu jäklar!!!

/Spring väl

Motgång 1

Efter min sköna runda i fredags vaknade jag på ett mindre skönt sätt i lördagsnatt. Klockan 05.00 vaknade jag av att det högg till i min högra bröstkorg. Det gjorde rejält ont och självklart blev jag orolig. Smärtan försvann dock ganska fort och kvar fanns bara en känsla av obehag. Obehaget har funnits kvar sedan dess och jag har även känt av viss smärta vid djupare andetag.

Idag var det dags att kolla upp orsaken då obehagskänslan inte försvunnit. Läkaren jag fick träffa konstaterade att jag hade en lätt lungsäcksinflammation och jag har fått motinsförbud på en vecka (längre om det inte känns bra)och diclofenac utskrivet. Trist, men sånt är livet. Det kunde ju varit mycket värre och en vecka utan löpning kan jag leva med.

/Spring väl

Runda 20

Härliga 8.2 kilometer sprangs på 42 minuter och 40 sekunder. Medelpulsen låg på 166 slag per minut och gick ner under hundra efter 3 minuter och 50 sekunder.

Så här dagen efter Skatåslöpningen tillsammans med David kändes mina ben mycket starka. Det är en otroligt skön känsla att kunna springa utan att tänka en massa på hur jobbigt det är eller om jag skall orka hålla samma tempo hela vägen hem. Bara att trampa på och njuta av hur kroppens muskler arbetar. Härligt!!

Gjorde idag samma misstag som en tidigare runda och sprang hemifrån med dåliga batterier i ipoden. Hann bara lyssna någon kilometer eller två på mysiga Frida Hyvönen innan den dog...

Nu skall jag strax belöna mig själv med, förhoppningsvis, underbar tapas och gott vin tillsammans med min fantastiska fru.

/Spring väl

Runda 19

8 kilometer avverkades på 43 minuter blankt. Medelpulsen låg på 166 slag i minuten. Idag glömde jag tyvärr att titta efter hur fort jag återhämtade mig. Hade allt för trevligt sällskap som jag gladeligen skyller denna lilla fadäs på.

Dagens runda sprangs i Skatås tillsammans med en härlig vän vid namn David.



Idag hade jag inte bara riktigt trevligt sällskap utan också ganska så trevliga ben. Kroppen kändes riktigt fräsch och svarade bra i både backar och på riktigt långa raksträckor... Det funkade riktigt bra att springa med David då vi höll ett skönt tempo som passade oss båda. Ingen av oss tyckte det gick för snabbt eller för långsamt vilket är bra om man skall träna tillsammans. På vägen hem bestämde vi oss för att försöka göra detta två gånger (skall du hänga med K?) i veckan vilket känns som ett realistiskt mål.

Jag var ganska så lättad över det faktum att min kropp svarade bra idag. I tisdags (dagen efter löpning + badminton) gav jag mig nämligen ut för att springa 6.8 kilometer. Jag insåg dock ganska så omgående att det var helt kört. Min kropp var totalt slut. Det fanns inte ett uns energi i min kropp och benen skrek av mjölksyra efter ungefär 600 meters löpning. Inte skönt alls. Min kropp behövde vila och jag avbröt löpningen och promenerade i 45 minuter istället. Man skall lyssna på sin kropp! Igår körde jag ett fyspass hemma istället för att springa och dessa två dagar av vila för mina ben verkar ha gjort susen. Skönt!!!

Idag lämnades självklart ipoden hemma efter som jag hade sällskap.

/Spring väl

Runda 18

6.8 kilometer sprangs på 37 minuter blankt. Medelpulsen låg på låga 162 slag per minut och gick ner under 100 efter 3 minuter och 15 sekunder.

Idag sprangs de 6.8 kilometerna i mycket lugn takt. Undertiden jag sprang trodde jag att tiden skulle landa på ungefär 38 eller 39 minuter. Detta eftersom det kändes som om jag sprang väldigt långsamt. Jag blev med andra ord väldigt positivt överraskad när jag tittade på klockan efter rundan. Skönt att kunna hålla 5.30 tempo utan att det känns jobbig överhuvudtaget.

Nu skall jag avsluta kvällen med lite seniorbadminton i trevligt sällskap. Härligt!

Svenska Akademin spelade ljuv musik i mina öron denna lugna och sköna löprunda.

/Spring väl

Runda 17

6.2 kilometer löptes på 31 minuter och 30 sekunder. Medelpulsen var 170 slag per minut och gick ner under 100 efter 4 minuter blankt.

Ytterligare en snabbrunda avklarad. Känns bra att ligga stadigt runt 5 minuter per kilometer även om det än så länge bara gjorts vid kortare rundor. Nu är snart denna tunga träningsvecka över och jag börjar se fram emot en vecka med lugnare tempo och skön återhämtning för kroppen.

Jag har även blivit medbjuden till Lidingöloppet av min vän K. Jag tänkte inte efter någon längre tid innan jag tackade ja. Nu har jag ytterligare en morot som dessutom sträcker sig ända fram i september.

Ipoden var idag på partyhumör och spelade Blacknuss Allstars så det stod härliga till. Var nästan så jag ville stanna och bara tokdansa vid några tillfällen.

/Spring väl